Jaa blää med magsjukor, finns nog inget värre än att spy tarmarna ur sig. Dennis klagade på ont i magen i går eftermiddag, senare så kräktes han ända fram till två på natten. Sov men ändå oroligt. MEN klockan två då Dennis slutade så började Molly att kräkas, kräktes upp all mat hon åt, och fram till kanske sex så vaknade hon typ var tjugonde minut o kräktes. Men hon var så duktig lillpigan, sa inte ett ljud. När hon hade spytt klart så la jag henne ner igen o somnade tilld et va dags att kräkas igen! INGE skoj att kräkas, bläää.. Och det är nog de Filip hade i Tisdags då jag fick hämta hem honom från dagis, han hade ju sååå ont i magen och kräktes en enda gång. Så får se om det är jag eller Tobbe som står nu på tur. Men tur i oturen att det va denna helg, eftersom det är 5-års party nästa helg här hemma.
Har varit på affären med lilleman och handlat lite, bla lite gött till i kvällen och mera pepparkaksdeg, Filip vart så sugen på att baka o äta dom hemmagjorda peppisarna, så då passar det bra eftersom förra bakningen av peppisar redan är slut! Kostade endast 5:-, så då passade vi på att köpa en extra som vi kan baka där vid julen någongång oxå. Dennis får dessvärre inte baka denna gång, vill inte att han är i degen då han har kräkts. Förressten han kräktes ju en gång för en stund sen oxå, tror det var för att han fick alvedonen.
Hahaha, vilken kräkhistoria det vart, kräk hit o dit, nåja nu lämnar vi de och jag ska återgå till diskandet o hänga tvätt o slänga på en ny maskin o baka med prinsen min.
Jag och min karl har googlat här en del, har kommit underfund med att Dennis "lider" av nattskräck. Så här stod de: Nattskräck kallas de när barnet får skräck- eller raserianfall efter det att de har somnat, i regel efter de tre första timmarna. Barnet ser ut att vara vaken, men ändå sover. Kan sätta sig upp i sängen och gråta våldsamt. Det verkar skärrat eller ilset och kanske det ser ut som om det slåss mot någon eller något. Detta är inte desamma som mardrömmar. Kan förekomma i åldrarna 2-10 år. Anfallen kan vara mellan 5-15 minuter. Det reagerar inte alls till tröst, utan kan istället putta bort den som tröstar. Det bästa är att barnet får vara ifred men under uppsikt så att barnet inte skadar sig. Efter anfallet så kommer barnet till ro o somnar om igen.
Allt detta stämmer in på Dennis. Han har hållit på så sen han var ca 5 år. Inte nu varje natt men väldigt ofta, jätte jobbigt att se honom vara så. Han får panik nästan dörädd för oss som försöker trösta honom. Hoppas att det snart ger med sig, är jobbigt för oss och även honom, även om han inte kommer ihåg ett smack av de när han är vaken. Så jag misstänker att han inte var helt vaken då han hade försvunnit från hemmet tidigt igår morse. Han säger nu i efterhand att han inte kommer ihåg att han gått till kompisen på morgonen. Han vet att han var där, men inte HUR han kom...jaja, men skönt att man hittade svart på vitt. ALLT stämmer in på honom. står massor då man googlar om de.
ha de bäst!!! /Sussie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar