Nu tänkte jag bara skriva då pojkarna kom till världen. Lite fuskigt att lillan fick en halv novell skriven. Men det ligger som färskast i minnet. Kommer inte ihåg allt med pojkarna och nu när jag sitter o skriver så ids jag inte heller gå o leta upp papper. för att exakt få se vad som skrevs o hände. Nåja, men jag försöker lite iaf, de jag kommer ihåg.
Då kom julaftonen, julen skulle vi fira hos mina föräldrar, eller ja vi firade den där. Men på förmiddagen så skulle vi gå till dom. Jag skickade iväg Tobbe och Dennis dit. Hade lite småvärkar under morgonen. Men jag sa inget, då hade morsan blivit hyper. Så jag segade mig här hemma själv innan jag tog mig in i duschen, Och efter duschen så avtog sig värkarna och jag gick ner till mamma. Tänkte att på självaste julaftonen får ingen bebis komma..=)
Några veckor innan det var dags för bebis, så legade bebisen i säte. Men efter ett misslyckat vändningsförsök så vände sig bebisen rätt, helt själv. Bebisen var fortfarande rörlig, men legade neråt. Nåja när jag ligger där på förlossningen med CTG på, så kännde jag hur det bubblar till i magen, då tittar jag på barnmorskan som står där och då säger jag att- nu tror jag att bebisen har vänt sig, troligaste i säte igen. Hon känner o klämmer på magen och tillkallar läkaren. Joo, men visst ett snabbt UL görs och bebisen har lagt sig i säte!!! Då sa läkaren att det är inget att fundera på, vi får köra in dig till op. Snitt blir det. Sa på en gång att jag vill vara vaken, och det fick jag. Så 25:e December 2004 klockan 14,33 så ser Filip dagens ljus för första gången, en sån fin liten kille vi hade fått. Han vägde 3820 gram och var 52 cm lång! Han valde att komma ut två dagar innan BF.
Dennis blir ju 10 år i April. Så det är som ett tag sen bakåt. Men jag gör ett försök. Och att dokumentera med foton har jag varit dålig på. Hade ju ingen digital kamera på den tiden heller..
Dennis föddes den 1:a April 2001. Han var en klimp på 4260 gram och var hela 55 cm lång, en stor kille. Jag fick fortfarande i skolan då jag vart gravid med honom- på gymnasiet. Och han var planerad. Tog studenten då Dennis var ca 2 månader.
Dennis föddes den 1:a April 2001. Han var en klimp på 4260 gram och var hela 55 cm lång, en stor kille. Jag fick fortfarande i skolan då jag vart gravid med honom- på gymnasiet. Och han var planerad. Tog studenten då Dennis var ca 2 månader.
Dagarna gick och jag hade en del besvär, med fogarna, men inte olidligt.
Då han var beräknad tänkte han minsann inte kika ut, han trivdes i magen, men prick en vecka efter BF så sattes värkarna igång. Hujedanmig vad ONT! Det kommer man ihåg minsann, men man glömmer fort HUR ont det gör. Nåja väl framme på förlossningen så kopplas jag upp till CTG och därefter fick jag bada. Satt i badet i ca 3 timmar. Tiden gick så himla fort, hade inte en susning om att det var så länge förrän jag läste min journal strax efter. Men då tyckte jag att det var skönt att sitta i badet och stråla me kokhett vatten på magen då värkarna kom. Men när jag hade badat klart, så hade jag inte öppnat mig mkt, endast 2 cm. Så jag fick åka hem kanske där vid 11 tiden. Jag hade så ont här hemma, så jag visste knappt vad jag hette. Legade bara på soffan o åmade mig! Men när klockan vart ca 19 så tyckte jag att nu jäklar åker vi in, klarar inte av att vara hemma mer. Nåjo, vi åkte in och jag hade bara öppnat mig till 5 cm.. alltså va långdraget. Trodde inte mina öron. Vattnet spräckte dom hål på för att påskynda öppningskedet. Men det hände typ ingenting. Jag fick lustgas, vilket jag tyckte var helt underbart, fick oxå ryggbedövning, det hjälpte att få bort de onda i magen. Men hade då i stället ont i baken..mysko! Men jag hade så himla ont... Efter flera timmar så känner bm på barnet genom murran och känner då att Dennis huvud hade vridits sig på sniskan. Han var fixerad men fortfarande rörlig (tydligen) Så från att första värken kom fram till nu så hade det pågått i 25 timmar. Gissa om jag kände en befrielse då dom säger att det blir SNITT. Befarade de då jag först skulle ha mitt första barn, men efter så många timmar så velade jag att det bara skulle vara över. Så det vart akut snitt som det heter och jag fick inte vara vaken. Men när jag slog upp mina ögon så hade vi fått världens finaste pojke. En DENNIS... Jag stannade på BB o fem nätter, en evighet, men jag hade dåliga blodvärden och skulle få blod, men värderna steg en aning så jag slapp.
Dennis nån månad ung! 2001
Filip inte så många månader.
Filip då. Ja, han blir hela 6 år alldeles snart.
När vi fick possitivt besked om att vi skulle få en andra bebis så var lyckan total! Men vågade inte hoppas alldeles för mycket. För fyra månader innan jag plussade med Filip så fick vi ett missfall. Ett missfall med tvillingar i vecka 12. Tidig missfall,men hade ju ändå vetat om att jag var gravid i ca 5 veckor. Så med Filip så gick jag till KK och gjorde ett tidigt UL, vilket visade att det såg fint ut då, men allt kan ju ändras, men kändes lättare att veta att allt stod rätt till då iaf. Så andra barnet var oxå planerat. När jag väntade Filip så vart jag en aingens rädd för förlossningar. Eftersom den med Dennis drog ut på tiden och slutade med snitt. Så jag velade bestämt ha snitt med honom. Men då iaf så var det inte enkelt att få de. Jag fick göra en bäckenröntgen för att se om mina mått stämde överens med en vanlig förlossning. Och måtten kom och det visade sig att måtten var precisa, att jag skulle kunna föda en vanlig stor bebis.. Jaha, tänkte jag Dennis var ju rätt stor, närmare 4300 g, vad är normalt? Nåja jag fick minsann inte boka en tid för snitt, jag skulle få ut bebis vanligt. Bara att gilla läget antog jag då.
Då kom julaftonen, julen skulle vi fira hos mina föräldrar, eller ja vi firade den där. Men på förmiddagen så skulle vi gå till dom. Jag skickade iväg Tobbe och Dennis dit. Hade lite småvärkar under morgonen. Men jag sa inget, då hade morsan blivit hyper. Så jag segade mig här hemma själv innan jag tog mig in i duschen, Och efter duschen så avtog sig värkarna och jag gick ner till mamma. Tänkte att på självaste julaftonen får ingen bebis komma..=)
Dagen gick och vi åt god mat och alla Dennis klappar bar vi hem. Satte upp i hans rum och gjorde oss klar för bädden. Joorå han inte med så många timmars sömn innan värkarna kom igen. Ringde mamma så hon kom upp och pappa väntade me bilen här ute..haha!! Åkte nog in vid 5 tiden om jag minns rätt. När jag väl kom till förlossningen så hade jag öppnat mig ca 5 cm. Och dom velade att jag skulle ta mig ett bad. Men jag hade så ont så just då velade jag inte de. Men nä det fick jag tydligen inte bestämma själv. Utan dom nästan satte mig i badet. Och där satt jag kanske i en halvtimme, usch det va så hett och jag hade ingen tålamod att sitta där heller. När jag klev upp så sattes CTG på mig igen. och allt såg fint ut.
Några veckor innan det var dags för bebis, så legade bebisen i säte. Men efter ett misslyckat vändningsförsök så vände sig bebisen rätt, helt själv. Bebisen var fortfarande rörlig, men legade neråt. Nåja när jag ligger där på förlossningen med CTG på, så kännde jag hur det bubblar till i magen, då tittar jag på barnmorskan som står där och då säger jag att- nu tror jag att bebisen har vänt sig, troligaste i säte igen. Hon känner o klämmer på magen och tillkallar läkaren. Joo, men visst ett snabbt UL görs och bebisen har lagt sig i säte!!! Då sa läkaren att det är inget att fundera på, vi får köra in dig till op. Snitt blir det. Sa på en gång att jag vill vara vaken, och det fick jag. Så 25:e December 2004 klockan 14,33 så ser Filip dagens ljus för första gången, en sån fin liten kille vi hade fått. Han vägde 3820 gram och var 52 cm lång! Han valde att komma ut två dagar innan BF.
Lillprinsen
sommaren 2006
sommaren 2006
/Sussie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar